Haiku #2

 

The mind is a kite
String held taut against the wind
As the child stumbles

 

Haiku #1

 

Don’t trust me with plants
Or memories. Left here they
Will wither and die

 

Bilder från Sydafrika del 4

Nu några månader efter hemkomst har jag lyckats samla på mig lite bilder från andras kameror, och här kommer ett litet urval.

På kanotutflykt i Wilderness national park.

Norrmännen bjöd på morötter.

Norrmännen.

Vid entrén, förmodligen rätt sent på eftermiddagen.

En vanlig morgon. Elefanter på väg till grönbete.

En vanlig kväll i grannhuset.

Jag har uppenbarligen aldrig sett något liknande.

Strax innan Tsitsikamma Canopy Tour.

Du som läser detta…

… kan vara min 5000:e besökare, kolla längts ner i högerspalten, räknaren står i skrivande stund på 4999. Detta är sedan september förra året och det är väl inga astronomiska siffror, men det är rätt bra med tanke på hur lite jag gör reklam för sidan.

Bloggen är lite som en sådan här svamp som växer på träd, den växer väldigt långsamt och ser inte så tilltalande ut och ingen förstår riktigt vad den ska vara bra för egentligen, men så ibland ligger ljuset precis rätt och den ser ganska cool ut och så tar någon ett kort på den och lägger upp på sin blogg:

Cool svamp.

En cool insekt

  

Någon som vet vad detta är för en cool insekt?

En natt med dig

Jag kunde inte sova. Det var mitt i juni och vid halv fyra hade natten redan bleknat. Fiskmåsarna ägde gatorna nu under några få timmar och jag tog på mig skorna, greppade spaden och gick ut.
   Muren runt kyrkogården var knappt knähög och jag klev över den. Stigen gick längs kapellets långsida, mot den sänka där din sten fanns och de andra som stod bortglömda, lite skeva eftersom själva marken rört sig sedan de rests, till hälften dolda av daggvått gräs och ormbunkar och dimma.
   Det sägs att klövern trivs runt kyrkor och galjbackar eftersom den tycker om tårar. Här växte ingen klöver.
   Jag slet bort de lösa tuvorna, sparkade undan löv och kvistar. Jorden låg naken framför ditt namn. Jag började gräva. Det gick lätt, för lätt; allt för ofta hade marken fått ge vika för mina spadtag nu och till och med maskarna hade övergivit denna plats.
   Ljudlöst föll spaden så i gräset och jag hävde mig ner i min grop.
   Vi låg där länge och såg på vår smala remsa av morgonen. Den blev allt ljusare, medan jordväggarna runt oss tycktes svartna och försvinna. Till slut sade du:
   ”Jag fryser så.”
   ”Jag också”, svarade jag, men jag vet att du menade det kalla ljuset som kom med den vaknande dagen. För mig var det kylan som alltid fanns där nere, den som strömmade ur jordens porer, den som hörde till det fullständiga mörkret och lukten av det som dött.
   Jag klättrade upp och fann spaden i gräset.
   ”Blunda nu, älskling”, viskade jag. Första spadtaget var alltid värst.

Den varma jorden

Jag kan höra dina fotsteg. Jag tror jag vaknar då, fast jag aldrig sover. Men jag vill tro att jag vaknar när din skosula skrapar till mot kyrkogårdens låga mur och själva marken skakar.
   Sedan går du bland gravarna. Jag hör dina steg mot deras tak av jord. Du följer kyrkans södra vägg, drar en nagel längs med teglet som jag känner mot min hud. Men sedan stannar du och tystnaden väller in igen. Den lägger sig tätt runt min kropp och jag kan inte röra huvudet ens, fast jag nyss till hälften satte mig upp i mörkret.
   Jag somnar, nästan, igen.
   Då börjar du gräva. Jag är för ivrig, mina ögonlock skrapar mot rötter och grus. Vänta. En tyngd som inte märks förrän den lättar, ett mörker som ertappas och flyr, och så står du där med den grå himlen runt ditt huvud och spaden i handen. Du kastar den åt sidan och sedan är du hos mig.
   Jag blinkar i ljuset. Fyra skarpa horisonter och en bottenlös, färglös rymd mellan dem. Jag vet inte hur lång tid som förflyter, men snart står jag inte ut mer:
   “Jag fryser så”.
   “Jag också”, svarar du, och jag känner att du skakar. Du sätter dig upp och lägger min huvudskål tillrätta i dess fördjupning, sedan klättrar du ut. Du viskar någonting.
   Men jag hör bara vinden. Jag känner den mot mina ben. Min ork är slut. Jag skriker efter den varma jorden, efter tyngden mot mitt bröst och tystnaden. Så hör jag din spades dova stöt, och vet att det inte är långt borta.

The Temptation of Adam

 

If this was the Cold War we could keep each other warm
I said on the first occasion that I met Marie
We were crawling through the hatch that was the missile silo door
And I don’t think that she really thought that much of me

I never had to learn to love her like I learned to love the Bomb
She just came along and started to ignore me
But as we waited for the Big One I started singing her my songs
And I think she started feeling something for me

We passed the time with crosswords that she thought to bring inside
What five letters spell ‘apocalypse’ she asked me
I won her over saying ‘W.W.I.I.I.’
She smiled and we both knew that she’d misjudged me

Oh Marie it was so easy to fall in love with you
It felt almost like a home of sorts or something
And you would keep the warhead missile silo good as new
And I’d watch you with my thumb above the button

Then one night you found me in my army issue cot
And you told me of your flash of inspiration
You said fusion was the broken heart that’s lonely’s only thought
And all night long you drove me wild with your equations

Oh Marie do you remember all the time we used to take
We’d make our love and then ransack the rations
I think about you leaving now and the avalanche cascades
And my eyes get washed away in chain reactions

Oh Marie if you would stay then we could stick pins in the map
Of all the places where you thought that love would be found
But I would only need one pin to show where my heart’s at
In a top secret location three hundred feet under the ground

We could hold each other close and stay up every night
Looking up into the dark like it¹s the night sky
And pretend this giant missile is an old oak tree instead
And carve our name in hearts into the warhead

Oh Marie there’s something tells me things just won’t work out above
That our love would live a half-life on the surface
So at night while you are sleeping I hold you closer just because
As our time grows short I get a little nervous

I think about the Big One, W.W.I.I.I.
Would we ever really care the world had ended
You could hold me here forever like you’re holding me tonight
I look at that great big red button and I’m tempted…

 

 

Text av Josh Ritter.

Lyssna här.